Ett genomgående fenomen som tycks följa oss människor är att vi gärna gör för mycket och tar i för mycket. Vi glömmer att ha kontakt inåt och att känna in hur och vad vi behöver göra för att klara av en övning, en uppgift eller vad det nu handlar om. Inom yogan sker detta trots uppmaning att själv känna, att inte ta ut i ytterläge och att följa den inre guidningen.
Ofta ger detta känslan av att det är för svårt, det går inte, jag klarar inte av, jag är dålig och så vidare. Alternativet är att känna in hur övningen kan göras för att den ska fungera. Att känna vad kan jag, hur kan jag, hur skulle jag kunna närma mig denna övning på mitt sätt. Detta blir extra tydligt när jag guidar människor med ME som lever med olika grad av begränsningar.
När vi fokuserar på det vi kan och klarar av blir förutsättningarna helt andra. Oavsett om vi har en sjukdom, begränsning eller skada är ofta den mest framgångsrika vägen att fokusera på det friska, det som fungerar, det som stärker och det som på sikt kommer göra att vi mår bättre. Att söka det som ger positiva ringar på vattnet och en känsla av att jag kan, jag duger, jag klarar och framför allt jag tycker om och tror på mig själv och min egen förmåga. Trots allt är det ingen annan som kan känna och veta bättre än vi själva hur vi vill och behöver leva våra liv för att göra det bästa vi kan och bli vår egen bästa version.
Vi kan välja att fokusera på att lyfta våra styrkor och det vi är bra på i stället för att gå in i det som inte fungerar. Den del som inte fungerar kommer ändå alltid finnas där men krymper och kommer inte spela en lika stor roll i våra liv om vi fäster uppmärksamheten på det vi kan, vill och är bra på.
I många länder är det helt naturligt att berätta om sina framgångar och vad man är bra på men i Sverige ses det som skryt och självhävdelse. Tänk om vi kunde komma till en situation där det är ok att berätta vad vi kan och är bra på. Att högt våga säga att detta gjorde jag bra, detta är min talang. Vi får ständigt höra att vi måste älska oss själva, tycka om oss själva för att må bra och att lyckas både i kärlek, arbeta och livet i stort. Samtidigt ses det inte med blida ögon om vi pratar om våra förmågor, talanger och gåvor. I stället för att bekräfta oss själva söker vi bekräftelse utifrån att det vi gör är rätt och att vi är ok. Hur ska vi någonsin kunna tycka om oss själva om vi måste gå en omväg med bekräftelse från andra i stället att bekräfta och tro på oss själva?
En hälsning till dig kvinna att sträcka på dig i din fulla längd, lyfta huvudet högt, andas djupt ner i magen och gå ut och var dig själv med allt som är du. Berätta för och visa världen vem du är och vad du kan. Ha tillit till att du räcker till och att du är bra. Dela dina gåvor och hjälp andra att göra det samma. ❤️💫💥🔥