Minskat brus och en trevligare tillvaro

Minskat brus och en trevligare tillvaro

Jag sitter just nu på tåget och förundras över hur lite hänsyn många visar varandra. Det pratas högljutt i telefonen, ofta med högtalare på. Barn sitter och spelar spel och ser filmer med ljudet på. Samtalen runtomkring mig är oftast i låg samtalston förutom hos vissa där rösterna hörs i hela vagnen. Jag sitter bredvid en psykolog som driver en klinik, han pratar högljutt i telefon och har sin dator på med alla olika ljudeffekter som kan tänkas finnas. Jag har faktiskt svårt att hålla mig för skratt.

Varför skriver jag om detta? Jo, för att jag jobbar med stressrelaterad ohälsa, kvinnohälsa med hormonella obalanser där stress är en stor bidragande faktor. Den psykiska ohälsan bland kvinnor ökar för varje år med utmattning och utbrändhet som följd.

Den digitala världen breder ut sig och hjälper oss väldigt mycket på många sätt men samtidigt så stjälper den oss på andra sätt. Hjärnan går jämt på högtryck, hjärnvågorna är spretiga, överaktiva och kommer sällan ner i ett lugnt vaket tillstånd, det tillstånd där vi har lättare att ta in information och lära oss nya saker. Att ständigt omge sig med signaler från mobiler, höra andra människors telefonsamtal och ofta mycket privata sådana, utsättas för ljus stora delar av dygnet, är inte gynnsamt vare sig för vår fysiska eller psykiska hälsa.

Tänk vilken skillnad det skulle bli om vi alla stängde av ljudet på alla typer av meddelanden i mobilen och på datorn. Sänkte ringsignalen på mobilen. Alltid pratade och lyssnade med hörlurar. Det skulle minska bruset för alla och göra att stressen i hjärnan minskade.

Tänk om vi också kunde vänja oss vid att inte ha telefonen uppe när vi rör oss utanför hemmet. Det skulle öka kontakten med omvärlden. Göra att vi såg varandra och skapa en känsla av att vi är här tillsammans, för det är vi ju. Vi har ett eget område hemma men så fort vi kommer utanför hemmet delar vi utrymmet med andra och då är det härligt om vi kan skapa en fin miljö att vistas i som ökar samhörigheten oss människor emellan och minskar stressen.

Tänk dig att möta en människa som nickar eller ler när du passerar, du blir sedd. Att en person som klivit av rulltrappan flyttar på sig så att de som kommer efter också kan kliva av. Att de som går på en trottoar inte går i bredd utan lämnar plats till andra att kunna passera. Att någon som känner sig stark hjälper en annan medmänniska som inte orkar bära sin väska uppför en trappa. Hittills har jag bara blivit hjälpt av människor som inte är svenskfödda de gånger jag har haft alldeles för tungt bagage. Varför springer svenskarna förbi?

Detta är bara lite tankar på vägen, i bruset och i livet där jag som många andra jobbar med att hålla stressen nere och hormonerna i balans. Jag vill må bra och ha ett fint gemensamt utrymme utanför hemmet.