Ellen Engvall – Kvinnan bakom livsstilskonceptet HormonyYoga – Medicinsk Yoga för Kvinnor

Född sökare och rebellisk romantiker

Många frågar mig vem jag är och hur jag hamnade på den plats jag är idag, hur jag blivit som jag är. En stor fråga med många dimensioner. Det som nu följer är med stora penseldrag en inramning av de viktiga delar som präglat och satt spår i mitt liv fram till idag.

Ellen Engvall, född 1966, består av en lång rad motsättningar. Jag kan pendla mellan ytterligheter som disciplin och lättja, energi och passivitet, vilja och ovilja osv. Ett spännande liv som för utomstående kan tyckas förvirrande. För mig är det ett livselixir, att livet ändrar sig, att jag ändrar mig beroende på vad jag lär mig, att förutsättningar och det mesta förändras hela tiden.

I tonåren och i ganska många år framåt kände jag mig ointresserad av det mesta och hade låg motivation. Denna känsla av meningslöshet inför livet kunde jag aldrig acceptera och började därför utforska mig själv genom meditation. Frågor som dök upp var: vem är jag och vad gör jag här? Varför känns inte livet kul och spännande? Hur kan jag hitta något som känns viktigt och meningsfullt? Det ledde mig till yrkesvalet som inte är så svårt att gissa…..

Mitt eget förstahandsval var egentligen naturvetenskapliglinje på gymnasiet, matte och biologi var mina bästa ämnen. Mina föräldrar övertygade mig i stället om att det var bra med ett yrke och att vårdlinjen var ett mycket bättre alternativ. Så blev det och strax därefter även sjuksköterskeutbildningen för att förstå mer.  Mitt upp i alltihopa så drabbades jag av reslust, det jag inte förstod då var att min inneboende nomad hade vaknat till liv. Det blev ett sabbatsår på sjuksköterskeutbildningen innan den blev klar. Sex månader på en kibbutz i israel, tre månader i Tel Aviv och tre månaders liftande runtom i Europa som gatumusikant och diversearbetare.

Som anställd sköterska jobbade jag hårt och intensivt på en cancerklinik inom kvinnohälsa och hjärtintensivvård. Gillade jag det? Delar av det men att var anställd och att någon bestämde över min tid var inte min grej. Att vårda andra tilltalade mig inte heller, men att ge råd kring egenvård och vägledning var jättekul. Att jobba med döden på så många olika sätt i unga år manade mig till att leva nu, inte vänta, förverkliga drömmar, att ta tåget när det gick. Därför gav jag mig ut på äventyr i Asien, jobbade på lyxkryssare i Medelhavet och mycket annat.

Vad kunde stoppa mig? Jo en dotter, hon kom till världen när jag var bara barnet, 25 år. Hon blev min väg in i den verkliga utvecklingen och förståelsen av vem jag är. Från hon var ett år var jag ensamstående med delad vårdnad. Resandet var slut, panik! Jag var hemma och skulle förbli hemma under många år. För att fördriva tiden så utbildade jag mig till det mest livgivande jag kunde komma på, barnmorska.

Jag älskade jobbet, så spännande, fantastiskt och utmanande. Men arbetstiderna, den enorma stressen och de dåliga arbetsvillkoren gjorde att jag inte kunde göra ett så bra jobb som jag ville. Säkerheten var låg pga. bemanningen och det var utmattande att aldrig få rast och inte ens hinna gå på toaletten. Jag slutade, sa upp mig och vägrade vara kvar som anställd.

Av en slump snubblade jag över reflexologi som var det första ämnet jag riktigt nördade in mig på. Efter många och långa utbildningsår inom ämnet fick jag ta över min lärares skola, Karion, och drev den i 9 år. Hade en klinik med massor av klienter där fokus var kvinnohälsa och fertilitet. Samtidigt utbildade jag andra till reflexologer. Intressant, fascinerande och med detta började jag väva ihop skolmedicinen med den alternativa, komplementära medicinen.

Pusslet att få ihop helheten hade börjat. Men hur var den nu…. tyckte jag om att vårda andra? Nej, och reflexologin handlade väldigt mycket om att fixa andras problem. Även om jag påtalade att det var viktigt att göra olika förändringar själv, parallellt med behandlingarna, så var det en genväg för människor att få behandling för att slippa göra jobbet. Tro det eller ej men jag tröttnade även på detta. Jag slutade, överlät skolan till en av mina elever och kastade mig ut i tomheten och överlevde på timtidsarbete som barnmorska.

Denna period mötte jag min andra passion, argentinsk tango. Jag blev en tangonomad, reste runt i Europa, dansade, dansade och dansade ännu mera. Helt uppslukad som jag gärna blir när jag blir förälskad i något. Dansen utvecklade min kvinnlighet och spelet mellan man och kvinna. Den lärde mig om mig själv, mitt energiflöde, samspelet men en annans människas energiflöde. Musikaliteten, koordinationen, det meditativa i dansen, att sätta gränser, säga stopp, sensualitet, sexualitet mm. Vad kunde sätta stopp för denna dansfrenesi? Jo… en dotter till!

Hon kom sent i min fertila fas, jag var 43 år. Lycklig att bli mamma igen och så mycket lättare denna gång. Mognare, klokare och mindre rastlös, i alla fall ett tag. Under graviditeten gick jag på yoga och min inre nörd jublande, hurra nu har jag något nytt att jobba med. Jag utbildade mig hos Göran Boll i medicinsk yoga och hos Dinah Rodrigues i hormonyoga. Efter ett par intensiva år som yogalärare/terapeut startade jag mina egna utbildningar i gravidyoga och hormonyoga. Det var kvinnohälsa som jag brann för och det saknas kunskap och hjälp för kvinnor på alla sätt.

Under tiden hade jag blivit ensamstående igen och deltidsmamma, min dotter var fyra år. Tangon kom tillbaka och likaså resandet. Jag pendlade till Paris i två år och bodde deltid i Nederländerna i tre år för att vidga mina perspektiv, dansade och utvecklade yogan. Utbildningarna fortsatte när jag var i Sverige och i många år jobbade jag kvar inom Mediyogan och utbildade i deras koncept. Idag som du säkert redan förstått så står jag på egna ben och jobbar 100% med det jag älskar, yoga för kvinnor, kvinnohälsa, kost och livsstil. Helheten med medicinen som bas och det komplementära för att få ihop helheten.

Fritiden och kärleken då? Vad hände med den? Kärleken kommer och går. Jag har provat, älskat, lämnat, blivit lämnad, försökt igen och igen. jag drömmer fortfarande om att träffa min själsfrände men lever helst ensam till dess. Hellre ensam och lycklig en ensam i en tvåsamhet som inte fungerar. Så har det varit för mig. Jag dansar gärna, idag är det lindy hop och ibland tango. Jag måste ju variera mig en smula 😄 Nyfikenheten driver mig fortfarande, inte lika intensivt och rastlöst som förut men den finns där puttrande under ytan. Den får mig att gå vidare, söka nytt, förändra, förbättra, utveckla och inveckla. Så ofta jag kan går jag ut i naturen och kramar ett träd. Låter rötterna och andetaget bli djupt och förundras över att vara en del av alltet, i livet, andetaget och i rörelsen framåt. Idag står jag stadigt, stabilt och omfamnar livet som det är just nu och jag fullkomligt älskar mitt arbete!